Fakta om djur på bokstaven B
Kategori: Allmänt
Brunbjörn (Ursus arctos) är ett växt- och köttätande däggdjur som ingår i familjen björnar. Grizzlybjörn, kodiakbjörn och den utdöda mexikanska brunbjörnen är alla underarter till brunbjörn. Brunbjörnen är Härjedalens landskapsdjur.
Brunbjörnen känns igen på sitt stora huvud, små ögon och öron samt puckeln över frambogen/skulderpartiet. Pälsen är tjock och färgen varierar från ljusbrun till mörkbrun. Yngre björnar har ofta en ljusare halsbandslik teckning runt halsen. Längd från nos till svansrot är cirka 2,8 m, mankhöjd cirka 1,5 m. Vikten varierar beroende på årstid, men är som störst på hösten innan vintersömnen. Medelvikten för en hanne är 100-300 kg, för en hona 60-200 kg. Den största brunbjörn som fällts i Europa sköts i Buddbyn utanför Bodens kommun under 90-talet och vägde 338 kg.
Både kött och vegetarisk mat är björnens föda. Den äter vad den hittar och menyn består av växter, frukter, insekter, byten och kadaver. Svensk forskning har visat att bär utgör omkring 45 %[3] av den sammanlagda födan på ett år. Den näst viktigaste födan är myror, motsvarande 20 %.[3] Björnen äter även gräs, örter och kadaver[3]. De är specialiserade på att slå älgkalvar, och i Sveriges björntätaste område Dalarna (20-25 björnar/1 000 km2) dödas årligen omkring 25 %[3] av älgkalvarna av björn. Men brunbjörnen kan även slå vuxna älgar.
Det sammanlagda energiintaget under våren och sommaren är 17-33 MJ (4 000-8 000 kcal) per dag. Under hösten, före vintersömnen, är intaget cirka 84 MJ (20 000 kcal) per dag. Under sömnen så äter eller dricker björnen ingenting.
Björnens kranium visar att den är allätare. Den har långa hörntänder som används för att döda bytet (rovdjurständer). Den har även kindtänder med stora flata ytor som används för att mala sönder den vegetabiliska födan.
Vartannat år föder honan en till fyra ungar som väger mellan 1 till 2 kg vid födseln. Ungarna uppfostras helt av modern och lär sig att klättra upp i träd vid tecken på fara. Ungarna stannar hos modern 1.4-1.5 eller 2.4-2.5 år beroende på deras deras viktuppgång och ett andra år har en positiv effekt på vikten, speciellt om kullen består av en till två ungar.[4]
Nyligen publicerade i Proceedings of the Royal Society of London ett resultat från Björnprojektet där man kommit fram till att björnhonor väljer att para sig med så många hanar som möjligt för att undvika att hanarna dödar avkomman. Hanarna gör detta för att honan ska kunna bli dräktig igen så att hanen kan sprida sina gener vidare. Om hanen däremot känner igen honan så lämnas ungarna ifred. [5]
Fakta hittad på: http://www.wikipedia.se/
Bilder hittade på http://www.google.com/
Bävern
Bävrar (Castoridae) är en amfibisk däggdjursfamilj i ordningen gnagare som blott innehåller ett enda släkte Castor. Bävrar bygger fördämningar och blir i genomsnitt cirka 15 år gamla. Ordet kommer ytterst från ett urindoeuropeiskt *bhebhru- som betyder något i stil med "brunt djur"; se vidare följande schema.
Familjen består av ett släkte med två arter.
- Europeisk bäver (Castor fiber)
- Amerikansk bäver (Castor canadensis)
Bävrar kan nå en längd upp till 60cm utan svans och en vikt på ca 25 kilogram. Pälsen är brun och mycket tät. På en kvadratcentimeter hud finns omkring 23 000 hår. Människans hud har bara 600 hår per kvadratcentimeter. Pälsen skyddar djuret mot underkylning och bävrarna rensar den fortlöpande och smörjer in den med ett flottigt ämne, bävergäll. Med sina spolformiga kroppar, med svansen som liknar en fena och med simhud mellan fingrarna är bävrarna perfekt anpassade till livet i vattnet. När bävrar dyker stänger de näsan och öronen. De klarar sig under vattnet utan att andas i upp till 20 minuter.
Bävrar lever alltid i närheten av vattendrag. Där bygger de sina dammar och hyddor av grenar, kvistar och slam. Vanligtvis ligger hyddans ingång under vattenytan. En vuxen bäver kan under en natt gnaga av ett träd med 50 centimeters diameter. När bävern fäller större träd är han enbart ute efter det tunna grenverket högst upp. Är trädet över en viss diameter gnager bävern bara igenom cirka 2/3 av stammen, lagom mycket för att trädet vid nästa kraftiga oväder garanterat kommer att falla. Fenomenet att invänta blåsigt väder har kunnat studeras under många år vid Kottlasjön på Lidingö där en bäverfamilj har etablerat sig sen ett tiotal år tillbaka. Vid tunna stammar gnager bävern helt igenom och släpar sen ner trädet till sitt vattendrag.
Bävrar går inte i ide utan är aktiva hela året. I maj månad föds årskullen som kan bestå av upp till fyra ungar. Barn brukar säga att bävrar äter träd men trädfällandet görs för att få material till dammbyggen och hyddan. Födan består främst av blad, bark, örter och vattenväxter. Bävern fäller även större träd
För 10 000 år sedan utrotades en art av jättebäver (Castoroides ohioensis) i Nordamerika som kunde bli upp till 2,5 meter lång. De kunde krossa sina fiender med svansen som kunde bli upp till 0,7 meter på bredden.
Fakta hittad på: http://www.wikipedia.se/
Bilder hittade på http://www.google.com/
Blåvalen
Blåvalen, Balaenoptera musculus, är det största nu levande djuret. Så vitt man vet har det aldrig någonsin funnits något större djur på jorden[källa behövs] . Det största kända exemplaret var en hona på 27,6 meter och vägde 187 ton som fångades av den sovjetiska valfångaflottan år 1947.[2] Som jämförelse väger en afrikansk elefant knappt 6 ton i snitt och den största dinosaurien som har levt var Argentinosaurus huinculensis som beräknades väga ungefär 90 ton. Vissa sporadiska fynd indikerar dock att de allra största dinosaurierna kanske matchade eller till och med överträffade blåvalens vikt, men säkra fynd av så stora djur saknas ännu.
Blåvalen har en lång och kraftig kropp. Om man jämför den med andra valar är kroppen mer långsträckt. Huvudet är platt och format som ett U. I den främre delen av munnen finns det runt 300 barder (se nedan). De kan vara upp till 1 meter långa. Ryggfenan är ganska liten och formen varierar från den ena valen till den andra. Att väga en val kan vara oerhört svårt på grund av storleken. De flesta valar som vägts när de var döda har sällan vägts hela, utan ofta styckats ner i olika bitar. Men den vikten som har beräknats ligger på mellan 150-180 ton.
Den kan trots sin storlek bara äta smådjur, företrädesvis krill, som är ett mycket litet kräftdjur. Blåvalen tillhör bardvalarna, och har i stället för tänder s.k. barder, som fungerar som en sil. När valen äter, fyller den munnen med havsvatten, som sedan får sila ut genom barderna. På insidan fastnar då krillen och annan föda. Blåvalens mun är enorm. Endast tungan väger cirka 2,7 ton och ungefär 90 ton vatten/plankton skulle få plats i dess mun.
Fakta hittad på: http://www.wikipedia.se/
Bilder hittade på http://www.google.com/
Bläckfisk
Bläckfiskar (Cephalopoda) är en klass inom blötdjuren som upprättades av Georges Cuvier 1797. De tidigaste bläckfiskarna ha man hittat som fossil i bergarter som är ca 500 miljoner år gamla, dvs från den övre delen av kambrium). Klassen omfattar över 780 nu levande arter samt ett stort antal utdöda arter.
De bläckfiskar som lever idag kan delas in i två underklasser, fyrgälade bläckfiskar (Nautiloidea) och tvågälade bläckfiskar (Coleoidea). Det finns även en underklass av bläckfiskar som idag är utdöd, Ammonoidea på svenska kallade ammoniter.
Bläckfiskar kan ha över 10 meter långa armar. De kan väga upp till 2 ton och de största har 40 cm stora ögon. Munnen är i regel omgiven av 8 eller 10 armar, som är försedda med kraftiga sugskålar. Sedan har munnen två hornartade käkar och kitintaggar. Ögonen är högt utvecklade synorgan som påminner om ryggradsdjurens. En sida av bålen är omsluten av en mantel. En stor tvärspringa omedelbart bakom huvudet bildar ett hål i manteln och där finns två eller fyra gälar. Manteln är tjock och muskulös samt kan starkt sammandra sig. Vattnet i mantelns hål pressas ut genom ett kort och muskulöst rör. När vattnet utdrivs med kraft genom rören, förflyttas djuret bakåt.
Hos flera arter finns i mantelns håla den så kallade bläcksäcken, en körtel som avsöndrar en mörk vätska. Då bläckfisken anar oråd sprutar den ut bläck som döljer den och kan därigenom lättare undgå sina fiender. Hos flera arter förekommer ett inre skal, som är hornartat. Hjärtat består av en hjärtkammare samt två eller fyra förmak, motsvarande gälarnas antal. Alla bläckfiskar är skildkönade, och sädescellerna överföres till honorna i kapslar. Bläckfiskar förekommer uteslutande i havet. De flesta arter föredrar varmt vatten. Deras föda består huvudsakligen av kräftdjur och fiskar.
Fakta hittad på: http://www.wikipedia.se/
Bilder hittade på http://www.google.com/
Biet
Insekter (Insecta) är en klass inom leddjuren och de är de artrikaste bland landdjuren.
Av jordens 1,5 miljoner kända djurarter är 1 miljon insekter. De flesta är bevingade, men det förekommer också primitiva vinglösa insekter (Apterygota). Insekterna är de artrikaste varelserna av alla här på jorden och har existerat i miljontals år. Det vetenskapliga namnet, Insecta, kommer från latin och betyder "insnörd". Vetenskapen som ägnar sig åt insekter kallas entomologi.
Många insekter betraktas som skadedjur av människor, därbland vanligen parasiter (myggor, löss, vägglöss), sjukdomsbärare (flugor, myggor), strukturförstörare (parasiter) och insekter som förstör jordbruksproduktion (gräshoppor).
Insekternas hud är täckt med ett mer eller mindre förhårdnat hudskelett som består av kitin. Kroppen är sammansatt av tre tydligt skilda avdelningar: huvud, mellankropp (thorax) och bakkropp (abdomen). Extremiteterna, som i antal aldrig överstiger tre par hos fullbildade insekter, men kan vara färre, genom att ett benpar förkrympt, sitter bara på mellankroppen. Sällan finns förkrympta extremiteter på bakkroppen.
Insektsplansch ur A history of the earth and animated nature (1848).
Huvudet, som består av flera sammanvuxna leder, bär antenner, munverktyg och ögon. Munverktygen utgörs av den opariga överläppen, ett par överkäkar, ett par underkäkar samt den av ett tredje par, i midlinjen sammanvuxna käkar bildade underläppen. Överläppen är ett litet kitinstycke, som upptill begränsar munöppningen och underläppens midstycke bär den så kallade tungan. Underkäkar och underläpp bär dessutom var sitt par trådlika och ledade bihang, som tjänstgör som känselorgan. Hos bitande insekter är det ofta lätt att urskilja alla mundelar medan mundelarna hos sugande insekter är mest sammanvuxna. Ögonen är antingen fasettögon eller punktögon. Ett flertal insekter har också en förlängd underkäke som kallas snabel men som inte har något med andning att göra utan används bara för att inta föda.
De flesta fullvuxna insekter är utrustade med ett eller två par vingar. De främre sitter alltid på andra leden av mellankroppen och de bakre på tredje leden. Ibland är ett eller bägge vingpar förkrympt och ibland finns inga vingar alls, till exempel hos arbetsmyror. Varje vinge består av två med varandra sammanvuxna kitinhinnor, som hålls utspända av förgrenade kitinlister.
Bakkroppen utgörs av mot varandra fritt rörliga leder som består av en ryggplåt och en bukplåt. Den tunna hud, som förenar dessa plåtar, bildar ett instjälpt veck. Denna anordning möjliggör pumpande andningsrörelser genom bakkroppens rytmiska förlängning och förkortning samt tillåter en stundom enorm utvidgning av bakkroppen vid upptagandet av en större mängd föda samt vid äggstockarnas ansvällning under mognaden av äggen. Bakkroppens sista leder bär ofta olika bihang, som ledade analspröt, griporgan, kopulationsorgan och äggläggningsrör. I baktarmens yttersta del finns ofta stinkkörtlar, ur vilka insekten till sitt försvar avsöndrar illaluktande och sveda orsakande vätskor.
Fakta hittad på: http://www.wikipedia.se/
Bilder hittade på http://www.google.com/
Det var lite djur på B :)
Ciiiiaaaaooo//Me
